Hoppa till innehåll

Corralejos-cykling

april 20, 2013

Landskapet är torrt och kargt. Kaktusar, vulkanstenar och röd sand kantar vägen. Getter betar lite varstans. Asfalten svart och brännande het. Bergen tornar upp sig i horisonten och formar landskapet. Vita byar bryter av det röda och svarta. Himlen blå, solen steker.playitas 2

Men det där har jag inte tid att titta på. Jag cyklar i belgisk kedja men några fjuttiga centimeter mellan mitt framhjul och nästa cyklists bakhjul. Har fullt upp att korrigera vinglingar och vindlingar. För att inte prata om farten vi håller. Den ska också upprätthållas, jämn fart är bra. Benen värker, rumpan har jag tappat känseln i, lungorna hotar med strejk. Men jag ökar när Torbjörn ropar ”Trampa, trampa, trampa!” Svetten i ögonen gör mig nästan blind men det känns som mitt minsta problem.

Vi är på väg från Playitas till Corralejo. 8 mil dit, 8 mil hem. redan efter ett par mil börjar jag fantisera om den goda lunchen vi ska äta i Corralejo. Men innan dess är det branta stigningar, svett i ögonen, värk i nacken, kastvindar från sidan och många vita byar att cykla igenom.

Sidvinden är så hård att jag nästan flyger av vägen. Jag håller krampaktigt i styret och vinglar. I nerförsbacken skriker Ola bakom mig: Håll i bocken! Aldrig i livet tänker jag, där har jag ingen koll. Jag har ju ingen koll ändå men jag behöver ju inte göra det ännu värre.corralejo 3

Jag har utmanat mig till max genom att ligga på hårt och inte bromsa i utförsbackarna fast sidvinden skrämmer mig till döds. Att tänja ytterligare en gräns just nu blir för mycket. Precis när jag känner att jag inte orkar hålla fart ropar någon bakifrån att vi ska sakta ner.

Senare på platten minns jag inte ens att nerförsbacken var så skräckinjagande och uppförsbacken jobbig. Intressant hur hjärnan kan glömma så snabbt, från ”Jag dör!” till ”Åh vad härligt!” på en kilometer.

På vägen hem får jag mjölksyra för första gången i mitt liv av cykling. Torbjörn säger att det är bra att uppleva, då vet jag var gränsen går. Jag känner inte att min erfarenhet av en enda mjölksyra-attack kommer räcka för att veta exakt hur långt jag kan pressa mig nästa gång.Men när jag tänker det vet jag ju inte vad som väntar mig imorgon.corralejo 1

Efter 16 mil fram och tillbaka från Playitas till Corralejo tänjer jag dock en gräns till. Fast benen är groteskt trötta springer jag med Torbjörn. Han pratar om någon encyklopedi på huvudet, axlar och armbågar bakåt, snabba, korta steg där jag borde lyfta foten innan jag ens satt ner den. Jag är för trött för att tänka men försöker göra som han säger. Räknar steg och lyckas öka lite, lite. 3 kilometer får vi ihop. Sedan kollapsar jag nästan innan jag med släpande fötter tar mig tillbaka till rummet.

Jag sprang ungefär 7% av sträckan på Ironman. Och jag dog nästan av utmattning. Blir lite modfälld. Har fyra månader på mig att rätta till det. Nya tag imorgon.

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: