Hoppa till innehåll

Hagel och hunger

maj 5, 2014

Bästa Jeanette hjälper mig att få ordning på mina trötta ben. Massage låter ju skönt men det jag fick var värre än hela Ironman och att föda barn. Tillsammans. Jeanette plågar mig så min kropp flyr från massagebänken. Hon håller fast mig och bara fortsätter. Tur att hon är stark!

Dagen efter springer jag snabbdistans, 8 km i marathonfart. Är pigg i benen men vågar inte springa längre. Inte då mina ben hela veckan känts som om de sprang marathon igår.

På lördagen kommer träningskompisarna Gunilla och Thomas. Vi springer terrängintervaller på Domarudden. De är ruskigt snabba och jag får skynda på stegen lite så jag också ska hinna vila lite mellan. Jag lyckas hålla alla intervaller på samma tid, det diffar som mest 3 sekunder:-) Känner mig återigen stark!cykelhelg 4 cykelhelg 5 cykelhelg 2

Efter lunch cyklar vi 8 mil. Thomas är ruskigt snabb och jag försöker hålla tempo med honom. Idag blir det ju en kort runda så jag ju lika gärna köra på hårt. Han drar ifrån några gånger och jag kan inte på något sätt komma ikapp. Och plötsligt kommer Erik som skjuten ur en kanon och kör om oss också. Jag kör bättre när jag blir utmanad. Det blir väldigt tydligt att jag behöver jobba på min trötthet när jag cyklar med någon som är snabbare och starkare än jag. Jag vill inte bli ifrånkörd och då finns det krafter att hämta. Var jag hämtar dem vet jag igen men jag hittar dem aldrig när jag cyklar själv. Nästa gång jag cyklar själv ska jag ha en låtsas-Thomas framför mig som drar ifrån.

Fikapaus med cykelsnack i Finsta. Laddar för hemfärd med stooora chokladbollar – jag får faktiskt inte i mig den. De har gjort dem större än förra året – då åt jag upp den lätt. cykelhelg 16 cykelhelg 14

Vi kör ikapp hem och racar uppför Hakungebacken. Thomas peppar och uppmuntrar mig att köra en intervall. Han är snabb och har cyklat i 20 år så han vet vad som skulle kunna göra mig snabbare – intervaller. Väl hemma är vi väldigt trötta!cykelhelg 13

Söndagsmorgonen bjuder på frost. Vi pratar om kläder vid frukosten. Hur mycket kan vi få på oss och ändå kunna cykla. Termometern visar 3°. Solen lyser men det tar ett tag innan värmen kommer. Och fartvinden gör det kallt. Till slut tar vi alla på oss exakt samma kläder som igår. Och Erik som inte slutat frysa sedan turen igår stannar hemma.

Vi hinner 3 mil innan första överraskningen kommer – en hagelskur. Stannar och diskuterar vad vi ska göra. Fast då himlen ser blå ut åt det håll vi ska bestämmer vi oss för att hålla oss till ursprungsplanen. 6 mil till Drömkåken, fika och 6 mil hem. Haglet smäller på hjälmen och smattrar i ansiktet, det gör ont att få kulorna rakt på huden i ansiktet. Men jag kan inte göra annat än skratta – det här är dårskap. Och bra pannbensträning. Det gör ont att cykla mot hagelkulorna. Men det kan ju hagla i Kalmar så nu har jag testat det. Då är jag förberedd på det.cykelhelg 12

Det klarnar upp igen och solen värmer. Trycker på hårt för att få upp värmen i kroppen igen. Fingrar och tår är borta sedan länge men snart blir det fika.

Det hinner komma både en och två skurar till innan vi hinner till Drömkåken. Snö, regn och hagel blandat. Himlen är inte längre blå men jag fortsätter skratta och tänker att det här gör mig redo för min stora utmaning i sommar.

Thomas (långt) framför, Gunilla bakom, Erik kör bilen dit för att fika med oss. Vi kan alltså få skjuts hem. Inte för att jag på allvar tänker att det är ett alternativ men kanske hade jag vänt om tidigare om det alternativet inte funnits. Eller om jag varit ensam. Då hade jag satt mig i en busskur, tyckt synd om mig själv och ringt efter Erik. Men nu är vi tre och de andra har åkt långt för att cykla i vackra Roslagen, då kan jag ju inte dumpa dem här.

Till slut framme, solen tittar fram igen. Vägarna torkar upp och vi får varma och torra kläder av Erik. Fikar länge. Thomas är så hungrig att han beställer trippla maträtter. Kölden har tagit mycket energi. Jag vevar in mig i en filt och värmer händerna på kaffekoppen.cykelhelg 10 cykelhelg 9 cykelhelg 8

Lagom som vi tinat upp är det dags att ge oss ut igen. Vi kör lagtempo hem, drar växelvis så länge vi orkar. Vägen är blöt av den varierade nederbörden och racercyklar har ju inga stänkskärmar. Thomas drar i ca 50 km/h så ligger jag inte precis bakom honom är han snart långt före. Jag får kämpa för att hålla tempo fast jag ligger i hans drag. Men det innebär också att massa vatten från vägen sprutar rakt i mitt ansikte. Fördelar och nackdelar;-)

När jag drar ser jag det som intervallträning. Vi har medvind och jag försöker hålla högt tempo och trycka på i 8-10 minuter. Det är skönt att titta på klockan och se att vi ligger över 40km/h på platten. Och det är skönt att slippa stänket!

Sista biten hem tänkte jag ta det lugnt men då kommer Thomas igen och utmanar mig på en intervall. Så jag fyller snabbt på med lite energi och vi drar iväg. Gör min snabbaste tid någonsin på biten med Hakungebacken som är 500 meter lång och brant. Det är bra för min träning att cykla med någon som är snabbare och starkare. cykelhelg 1

På söndag kväll är jag nöjd och glad. 20 mil cykel och 12 km terrängintervaller. Och efter att ha badat ruskigt varmt för att värma upp min frusna kropp somnar jag i soffan. Tack bästa Gunilla, Thomas och Erik för en härligt helg!! Jag har insett denna helg att jag klarar mer än jag tror. Att cykla i hagelskurar är införlivat i min komfortzon och att trycka på hårt i uppförsbackarna känns numera som en självklarhet.

 

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: