Hoppa till innehåll

West Coast Triathlon Camp

maj 14, 2014

Nästa helg ska jag åka på träningsläger i Tylösand – West Coast Triathlon Camp. Jag ser jättemycket fram emot det. Förra året var det första gången sedan jag började träna inför Ironman som jag kände mig riktigt stark, det var där jag kände att det trots allt skulle kunna vara möjligt för mig att genomföra Ironman. Så här skrev jag då:

26 maj

Jag är så enormt full av intryck och upplevelser från denna fullspäckade träningshelg med ett gäng på 20 glada traithleter i Tylösand att jag har svårt att smälta allt. Det kommer kanske några fler reflexioner kring helgens träningspass senare. 

När jag kom till mitt hotellrum i Göteborg efter nästan 40 mils cykling på 3 dagar ligger en liten välkomstlapp där det står att jag gärna får låna en cykel för att utforska omgivningarna – nej tack! I såna fall – och sannolikheten just nu är ganska liten – tar jag Neo.

Efter att ha satt i mig i 18-bitars sushi (så många har jag nog aldrig ätit) blundar jag en stund på sängen.wctc 11

Det enda jag ser när jag blundar är vägens vita kantmarkering och framförvarande cykels bakhjulsnav. Det är det jag har tittat på idag. Vi har cyklat genom ett skimrande svenskt försommarlandskap med skir grönska, gula fält, springande hästar med föl och stora ladugårdar. Men jag tittar på ett nav och vita streck. Kanske är jag lite galen ändå.

Vi började dagen md morgonlöpning på Tylösands klippor med havet alldeles bredvid. Solen värmer redan klockan sju på morgonen. Det blir en varm dag. 

Efter en stadig frukost då jag äter mer än jag orkar sätter vi oss på cyklarna. Rumpan vill inte ner på sadeln men efter några minuter har jag vant mig. Ligger i bågen och försöker hålla tempo med killarna med de stora låren. De drar lätt upp till 45 kilometer i timmen. Länge. Ok, jag kanske också kan köra i 45 kilometer i timmen på platten, men bara en kilometer. Inte 15 mil! I motvind.

Jag ligger mitt i klungan hela tiden och slipper dra. I vanliga fall gillar jag att ligga längst fram och dra men idag går det bara inte. Jag är trött men inte slut. Men att öka farten är omöjligt.

Det blir ganska många pit stops på vägen då vi stoppar i oss choklad, korv med bröd, yoghurt, keso och kaffe.

Jag var den enda i gänget med nybörjartatuering men jag är oerhört glad och tacksam över denna härliga helg med massa träning. Och över att jag får vara med och cykla med alla superduktiga triathleter!wctc 14

Jag åker från Stockholm på torsdag förmiddag. Vill du följa med? Läs mer här.wctc 2 wctc 1

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: