Hoppa till innehåll

16+16 och uppe ur gropen med besked

juli 13, 2014

Jag har haft en ruskigt  ordentlig svacka. Tog mig upp ur den medan vi var i Frankrike och sprang. Trillade sedan tillbaka långt ner i min grop. Ville inte träna och när jag väl gav mig iväg på cykeln kände jag mig galet obalanserad och efter 3 timmar ringde jag Erik som fick komma o hämta mig. (Jag vet, 3 timmar är också bra, med det gick väldigt långsamt och vingligt de tre timmarna.) Har simmat några kilometer varje dag, haft en bra känsla men snabbt har det inte gått…btd 3

Ytterligare pep talk med världens bästa Calle fick mig att förstå att jag kanske måste vila mer, äta mer och låta kroppen återhämta sig ordentligt innan jag tränar alls. Calle1Och göra något för att få tillbaka lusten och gnistan. Så jag har formidabelt frossat i bilder från Hawaii och från Kalmar förra året, jag har läst min dagbok – men då bara de pass som varit bra, fick absolut inte läsa om några svackor, läst Calles blogg som inspirerar mycket och min egen race report från Kalmar förra året. Jag har gråtit och skrattat och svämmats över alla känslor. Sjunkit djupare ner i min grop och tagit mig en bit upp. Trillat ner igen och läst lite till. Tänkt att jag kanske kan träna idag ändå men sett till att jag har annat att göra så tiden inte räcker till. Låtit bli att ta med löparskorna när vi åker till stranden så jag inte kan lockas att ge mig ut i spåret på intervaller. Simmat men utan klocka för att inte bli stressad.vila 1

På lördagen har Erik och jag bestämt att vi ska köra en Big Training Day men vi simmar på fredagskvällen då väderprognosen säger att det ska bli regn på eftermiddagen. Då vill vi ha cyklat klart. Jag har bestämt mig för att vara snäll mot mig själv (Calles order) och öva på att äta och cykla långt. Farten är inte det viktiga. Vi sticker iväg och jag känner redan den första milen att jag är tillbaka. Mina ben svarar direkt när jag vill cykla fortare. Erik hamnar långt efter (så har det inte varit de senaste turerna). Inte för att det är viktigt att cykla fortare än min man (han är i en annan grupp och inte en av mina konkurrenter;-) men jag tar det som kvitto på att jag är tillbaka. Det blåser bara lite men till och med i motvinden lyckas jag trycka på och hålla en bra bit över 30.btd2

Övar på att äta likadana gel som bjuds i Kalmar. De är inte goda men nu är jag taggad igen, de ger energi så de går ner. Hinner tänka mycket och både skrattar och gråter då jag tänker tillbaka på året som varit. Alla fina vänner och alla roliga minnen jag fått. När det är tungt stoppar jag i mig en gel till och får ny kraft. En rolig sak som händer är en bil full med unga killar som kör upp bredvid mig och bjuder på öl. Lockande men nej tack, då blir det nog några kilometer extra av vinglighet:-)energi1

Efter 16 mil är jag hemma och så lycklig. Jag är trött men inte slut. Stoppar i mig lite mat, vilar lite och snörar sedan på mig löparskorna. Min tanke är att springa 15 kilometer men jag ska fortsätta vara snäll mot mig själv och känna hur det känns. Tyckte jag hade ätit väldigt mycket på cykelturen men när jag räknar tomma förpackningar efteråt var det mindre än jag planerat.

De första stegen är tunga men när första kilometern går mycket snabbare än det känns som får jag energi att springa på. Efter 4 kilometer får jag känningar i mitt knä och håller mig nära hemmet så jag kan bryta direkt om det börjar smärta mer. Men – det är min dag – det går över! Springer 16 kilometer och är trött men inte helt slut, skulle kunna fortsätta springa. Med rätt energi och uppladdning skulle jag kunna springa ett marathon nu. Efter åtminstone 16 mil på cykeln:-)

Denna svacka är den värsta jag haft. Jag har varit på botten och inte tyckt att det är kul alls att träna i flera veckor. Tanken på att vinna, stå på prispallen, slå alla konkurrenter, få min slot till Hawaii, glory is forever och allt det där har inte berört mig alls. Jag har inte brytt mig om varken prispallar eller Hawaii. Men gårdagens pass var ett bra formbesked. Jag kan!glad1

Tack alla ni som stöttat, peppat, kommit med glada tillrop och fått mig att förstå att det är helt ok att det känns så här dåligt en månad eller två innan tävling! Mest till min man och kidsen som stått ut med min tjurighet. Och förstås till Calle som säger så kloka saker när jag behöver höra dem. Och inspirerar genom att alltid leverera själv, trots brutna revben och annat som skulle sätta käppar i hjulet för vem som helst. Nu är jag tillbaka och det finns bara en väg att gå – fortsatt uppåt!!energi2

 

 

3 kommentarer
  1. Anna permalink

    Heja!

  2. Heja heja. Välkommen upp ur svackan. Själv känner jag mig i form och har tävlat Västerås triathlon idag. Nio minuter snabbare än senaste triathlontävlingen i augusti förra året. Du inspirerar mig. Kör på!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: