Hoppa till innehåll

Big Training Day med Jörgen

juli 18, 2014

Om 29 dagar står vi där i Kalmarsund. Axlarna uppvärmda, cykeln pumpad och pimpad, kroppen laddad med energi och vännerna försedda med följ-app. Redo för en lång dag. En lång men härlig, rolig och häftig dag. Redo är ju ett relativt begrepp. Är jag redo? Har jag tränat precis så mycket som jag kunde? Simteknik? Är min cykel i allra bästa aerodynamiska skick? Har jag de bästa löparskorna och kläder jag inte kommer få skavsår av? Ja, de där frågorna återstår att svara på, den 16 augusti. Nu kan jag bara träna och vila och förbereda mig.

Big Training Day med Jörgen är planerad. När jag vaknar kl 5 vill jag bara dra täcket över mig och somna om. Nej, Hawaii känns inte som att det hänger på den här dagen. Men, så dyker konkurrenterna upp i huvudet och jag kliver upp. Kl 8 börjar vi simma i Drängsjön. Jag ligger lite bakom Jörgen och blir  lite stressad av att han ska simma ifrån mig. Nej, sjön är inte stor så vilse kommer jag inte. Men Jörgen ska ju inte behöva vänta… Simmar och simmar och simmar. Tiden känns ok ändå. Och så plötsligt kommer en skön känsla över mig. Jag har tränat stenhårt hela vintern, våren och sommaren. Långpass efter distanstempo, teknik, core och intervaller. Det går som det går. Jag kan inte göra mer nu. Och jag har gjort mitt grundarbete väl. Tror att de pass jag skippat på grund av vardag, sjukdom eller brist på motivation går räkna på ena handens fingrar. Alla pass har inte blivit så bra som jag tänkt eller hoppats men jag har inte legat på latsidan. Jag har kört hårt, i 18 månader. Det imponerar till och med på mig själv. Jag är ju född utan tålamod!btdj 7

När den insikten kommer mitt ute på Drängsjön blir jag alldeles lugn och varm o kroppen. Och jag får det där suget i magen! Hawaii! Ja, det är möjligt. Men det viktigaste är ändå att göra ett bra lopp i Kalmar. Sen går det som det går. Har jag bara gjort mitt bästa så kommer det vara bra! Jag kommer bli ledsen om jag inte vinner men jag kan bara göra mitt yttersta när jag väl är där. Går det så går det!btdj8

Dricker en kopp kaffe hos J&J, pumpar sedan däcken på cykeln och sticker iväg. Jörgen ligger före från start och jag kommer bara ikapp honom några få gånger under dagen. Solen lyser från en blå himmel, vattnet ligger spegelblankt på sjöar vi far förbi, flaggorna hänger lojt rakt ner utan minsta ansats till att vifta. Vindstilla! Första milen går på 19:58 fast vi åker uppför ett lååångt motlut. Jag bestämmer mig för att detta ska bli ett ruskigt bra pass. Inga mil under 30. Och det håller till mil 10. Då dör jag litegranna. Vi kör på en knöggelväg och jag skickar både ett och två tack till Torbjörn Wolffram. Torbjörn säger många kloka saker och han gav mig en väldigt fin present på en cykeltur på Playitas i november. Då cyklade vi på Den Värsta Knöggelvägen. Torbjörn cyklade bredvid mig på väg upp till den och gav mig ett mantra ”Knöggelvägen är din vän! Genom att cykla på den nu förbereder du dig inför sista biten i Kalmar som också är väldigt knögglig. Du kommer ha en klar fördel mot dina konkurrenter som bara kommer tycka det är jobbigt med knögglorna, de kommer sakta ner och tycka det är skitjobbigt. Då är du redan van vid knöggelvägar.” Varje gång jag kör på en dålig väg skickar jag ett tack till Torbjörn och mer än någonsin igår. Det går upp och ner och efteråt säger Jörgen att det var motvind. Ibland har jag en puls på 90% av maxpuls men hastighetsmätaren visar bara 22 km/h… Men det syns inte att det går uppför! Jag vill bara lägga mig i diket och dö. Det är kurvigt och backigt och Jörgen försvinner som en avlöning. Han är stark! När jag nästan gråtfärdig kommer ikapp honom har han bara väntat en minut. Jag som trodde det var mig det var fel på. Det var en jobbig väg, förmodligen som mil 17 i Kalmar. Den är inte heller rolig!btdj 5 btdj 2

Den bästa stunden är milen till Rimbo då vi har en lastbil bakom oss som inte kan köra om på grund av dålig sikt och mötande trafik. Tack till dig som körde lastbilen från Mellanskog för att du visade så mycket hänsyn, tålmodigt väntade tills det var säkert att köra om och lät oss bara cykla. Jörgen ligger bakom och jag har bestämt mig för att han inte ska få köra om. Det blir dagens snabbaste mil. btdj 1

Efter 12 mil på sadeln byter vi snabbt kläder och skor, springer sedan 5 km. Bastuhett! Men det går. Lätta fötter, tänker teknik och håller oss springande fast benen inte vill.btdj 3

Det blev en ruskigt bra dag! Tack bästa Jeanette för att du langade och peppade! Och tack Jörgen för att du inte drar ifrån mig fast du kan. Så länge jag ser dig eller hör dig flåsa bakom mig är jag stark!btdj 4 btdj 6

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: