Hoppa till innehåll

Tusen nyanser av nervositet – några tankar från London

oktober 5, 2014

På väg till Hawaii. Nervös. Trött. Långa väntetider. Uttråkade barn. Ont i magen. Rädd att cykeln inte klarar frakten fast den vänliga damen på Specialbagage försäkrade mig att de fraktar väldigt många cyklar varje år och jag ska inte oroa mig. Jag packade upp alla långärmade tröjor utom en enda så nu är jag också rädd att det faktiskt kommer bli kallt på Hawaii, det har säkert aldrig hänt förut men det skulle ju kunna hända nu. Jag är nervös över att tvingas sitta på ett flygplan bredvid någon som är superförkyld, det är ju svårt att kliva av och ta nästa. Jag är nervös över simningen, tänk om jag kommer upp allra allra sist ur vattnet – då kommer alla tycka jag är dålig. Calle försäkrar mig att det finns de som inte klarar cut off-tiden (2:20) och det kommer jag nog göra.London 5 London 4 London 3 London 2 London 1

Jag är förväntansfull-nervös inför tävlingen. Det ska bli superkul! Men det är ändå en tävling. Tävlingsmood kommer slås på i samma ögonblick som starten går och jag kommer få anstränga mig för att ta det lugnt. Jag vill njuta av simningen, den kommer ju vara svalkande skön, i ett underbart stort blått hav fullt med vackra sköldpaddor (de kanske blir rädda och simmar sin väg innan jag kommer men tanken att de kan finnas där räcker…) Jag är också nervös över cyklingen i den hårda vinden. Har jag tagit mig totalt vatten över huvudet med mina profilhjul? Jag struntade i alla fall i struthjälmen och tog min fina rosa. Den må inte vara lika snabb men de få minuter den kan spara mig är inte viktiga här. (I Kalmar gav den mig min placering, Jörgen sa att den sparar mig ungefär tre minuter och jag hade ju en tjej 63 sekunder efter mig;-))

Att åka till Kalmar för att göra en tävling, en mycket viktig tävling, gav mig inte stora skälvan som det här. Jag är mer resvan än de flesta, har backpackat säkert sammanlagt 5-6 år av mitt liv. Jag har dykt med delfiner på Rangiroa Söderhavet, jobbat på jordnötsplantage i Kamerun, besökt skolor i Sydafrika, hittat ett skelett längst in i en grotta med arkeologiska fynd från Mayaindianerna i Belize, fotat nattliv i Caracas, vandrat 10 dagar i Himalaya utan kontakt med omvärlden och kört vilse i kåkstäderna utanför Kapstaden. Nu ska jag åka till bekvämlighetens högborg Hawaii – 30° varmt, 26° i vattnet, låg kriminalitet, alla pratar engelska, allt jag behöver och lite till finns att köpa, familjen är med mig, många vänner är på plats och jag har förberett mig in i minsta detalj. Och så är jag nervös för att folk ska tycka jag är dålig på att simma. Till saken hör att både jag och alla andra vet ju redan från början att jag inte är bäst på simningen. Inte ens nästbäst. Jag är typ sämst. Jag är bra på att springa. Och cykla. Nu kommer stora delar av världens Ironmanelit vara på plats och de flesta är nog bättre på alla grenar än vad jag är. Men det är simningen jag oroar mig över!!! Och mina varma tröjor jag lämnade hemma, jag som aldrig åker någonstans utan minst en mössa i bagaget.

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: