Hoppa till innehåll

Nya mål

november 1, 2014

Träningen efter Hawaii har, bortsett från ett spinningpass, bestått av enbart löpning. Jag bestämde mig för en vecka sedan att testa benen på en njutrunda, ingen tids- eller distanspress, bara känna efter om benen vill vara med. Det ville de. Fuktigheten var nog högre än på paradisön i Stilla Havet men bestod mest av stora regndroppar. Lägg därtill snålblåst och en temperatur på 3 grader så förstår du att det var ganska långt från den tropiska hettan på Big Island. Men jag njöt. Av varje steg. Och började smida nya planer och tänka på nya mål. Mer om dem sen.

Idag har jag varit ute med bästa terrängkompisen Johan. Jag hade tänkt mig en 10-11 kilometer i spåret på Domarudden, Johan bestämmer att vi springer obanad terräng. Jag skrattar högt när jag tittar upp vid ett tillfälle och bara ser vatten runt omkring mig, lerigt vatten omgivet av gulnat högt gräs och kvistar från fällda träd. Vi befinner oss på ett kalhygge i ett träsk. Johan ropar att om det är något man ska undvika så är det kalhyggen och träsk. För sent! Det är som att springa på tjocka mattan i gympasalen på gymnastiken i småskolan, höga knän och jag kommer knappt framåt. Och det är blött och kallt också. Och jag kanske fastnar med foten i en gren och faller raklång ner i träsket om jag inte passar mig. Bra träning. Det går långsamt men benen är fyllda med mjölksyra.terrängjohan 3

Vi några tillfällen kommer vi ut på djurstigar och skogsvägar. Skönt i några minuter men skogen lockar snart in oss igen. Detta är en helt ny värld för mig. Jag har sprungit på asfalt hela mitt liv och tyckt att det är skönt, njutbart och härligt. Men det här är så roligt, jag är som en kalv på grönbete och ler hela tiden. Jag snubblar, ramlar, trampar ner i värsta lerpölen, får en dusch av en regnig gren eller får hela grenen i ansiktet. Men det är bara innan skorna är blöta som det är obehagligt att springa ner i en pöl. Med bra strumpor och skor glömmer jag snart att jag ens är blöt. Och jag njuter hela tiden. Det är mer som att leka än att träna. Och det är väl det träning ska vara för vuxna människor som inte har träningen  som yrke.terrängjohan 11

Jag är blöt och lerig när vi är klara men vad skönt. Hela kroppen är slut och jag känner inget av stelheten i ryggslut och nacke jag brukar känna efter långa löppass. Kroppen får jobba på ett helt annat sätt i terrängen och jag bryr mig inte det minsta om hur fort det går. Och vi sprang 14 kilometer utan att jag märkte det. Det piper inte lika ofta om klockan i skogen, det går långsammare men när det känns som att leka är ju varje kilometer en bonus.terrängjohan 4

Jag kommer säkert springa mer på asfalt. Löpningen är så enkel, jag behöver bara snöra på mig skorna och sticka ut. Var i världen jag än befinner mig. Inget gymkort behövs eller tider som måste passas. Och jag kommer springa några lopp nästa år, på asfalt. Men terränglöpningen gör mig ännu bättre på asfaltslöpningen. Om jag tränar där det är tungt, backigt och snärjigt kommer ju platt mark kännas lätt.

Ett av mina nya mål är att försöka få en plats på den åtråvärda swimrun-tävlingen Ötillö. Den består av 10 kilometer simning och 65 kilometer löpning från Sandhamn till Utö. Omväxlande, med mer än 20 växlingar. Och utmanande. Det sägs vara swimruntävlingarnas VM men varför börja med något smått? Man springer i våtdräkt och simmar med löparskorna på. I öppet hav. Genom skog och på de hala klipporna i skärgården. Det här är perfekt träning inför det. Ge mig fler kalhyggen och träsk!

 

 

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: