Hoppa till innehåll

Marocko – here we come!

mars 14, 2015

Om några timmar åker jag till Marocko med Team Nordic Trail. Vi landar i Marrakesh, åker buss upp i bergen direkt från flygplatsen, springer och bestiger ett berg i tre dagar, åker bussen tillbaka till flygplatsen och flyger hem.

Inte ens fem dygn är vi borta men vad det är svårt att packa…! Löparskor (minst tre par), vandringskängor, kläder för aktivitet i extremt kallt väder (vandring upp på Nordafrikas högsta berg Jbel Toubkal) och kläder för aktivitet i extremt varmt väder (löpning mellan bergsbyarna), vanliga kläder för väldans varmt på dagen (fast då ska vi ju mest springa) och kalla kvällar (och då lär jag ju bara somna ändå), pannlampa, sovsäck, stavar, Salomon löparryggsäck och så vidare. För att inte tala om fotoutrustning, dator, block och pennor, guidebok, alla sladdar och laddare till alla elektroniska prylar.mot marocko

Jag hittar en 80-liters ryggsäck på vinden och den blir full. Det var enklare innan jag började med extremsporter. Då fick allt plats i min fina rosa resväska på hjul (bikini, två klänningar och glittriga sandaler) och jag kunde ändå ta med presenter hem till killarna. Men jag är glad att jag inte ska cykla, då hade jag behövt hyra en lastbil för att ens ta mig till Arlanda.mot marocko 2

Det är nästan vår. Denna tid är den bästa på hela året tycker jag. Precis i skiftet mellan frostnupna morgnar med isrosa himmel och den grönsprakande våren då plötsligt allt grönskar och blommar, solen smälter de sista snöhögarna och takdroppet blir till rännilar. Nu har vi nämligen hela våren och hela sommaren framför oss. Kvällarna blir ljusare och solen både värmer och bländar.vårlöpning 1

Och det är så skönt och så lätt att springa när det är ljust och solen värmer. Igår blev det 17 kilometer i skogen. Sen får jag ett meddelande från en bekant som frågar hur formen är inför TEC med bara en månad kvar…? En månad!!! Det är kort tid, för kort tid. Nästan för sent för att göra så mycket mer. Jag får bara ha tillit till mitt pannben. Egentligen kanske inte det bästa sättet att förbereda sig inför ett 16-milslopp är att ignorera hur långt det faktiskt är. Å andra sidan är det kanske inte heller bästa sättet att springa träningsrundor som är 12-13 mil heller. Jag har sprungit mycket. Det har blivit några rundor på nästan 3 mil men framför allt har det blivit många rundor. Ibland morgon och kväll samma dag, ibland flera dagar i rad fast jag egentligen skulle avråda från det. Jag vill bara få massa mil i benen och göra dem hårda. Det har inte gått snabbt och många gånger har jag stannat för att fota just precis när jag är som tröttast. På någon långrunda har jag stannat och pratat med en kompis jag inte sett på länge eller tagit en paus hemma mitt i. Men det är nog precis så TEC kommer vara. Springa, springa, springa, gå uppför en backa, springa, springa, springa, stanna och prata med Erik och barnen, springa, springa, springa, stanna o äta, springa, springa, springa, ta en powernap (kanske medan jag springer), springa, springa, springa. Och springa, springa, springa. Det kommer säkert kännas oändligt långt men just nu är jag inställd på att springa hela. vårlöpning 2

Trevlig vårdag – det ser ut att bli en härlig dag i dag också:-)

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: