Hoppa till innehåll

Tänk en värld…

augusti 7, 2015

… utan hemskheter och utan ondska. Tänk en värld där alla är snälla och vill varandra väl, där ingen slåss eller krigar. Där ingen behöver vara rädd eller drömma mardrömmar. Tänk en värld där en tjej kan springa ensam utan att vara rädd. Den skulle kunna finnas! Men det gör det inte.

Att springa är den enklaste formen av motion, bara snöra på sig skorna och sticka ut. Kort, långt, backar eller på stranden, när som helst och utan tider att passa, med vänner eller ensam. Eller inte längre ensam!

En tjej har blivit mördad när hon var ute och sprang ensam i ett motionsspår. Hon hade hela livet framför sig och kunde med säkerhet inte föreställa sig att hennes liv skulle ta slut den där kvällen när hon snörde på sig sina löpskor. Då hade hon nog valt en annan motionsform.

I höstas var jag med om en underlig sak när jag sprang just i ett motionsspår. Inget hände mer än att en kille betedde sig väldigt underligt och pratade med mig. Han dök upp från ingenstans och var inte ens andfådd men han kunde inte hålla mitt tempo. Istället försökte han hindra mitt löpande genom att springa framför mig med utbredda armar. Jag blev aldrig rädd utan mer irriterad och arg över att han hindrade mig i min träning. Men till slut kändes det inte riktigt bra så jag knuffade undan honom och sprang allt jag kunde därifrån till jag kom fram till ett utomhusgym med folk som tränade. Då var han ju inte bakom mig längre. När jag en stund senare pratade med en god vän om det hela sa han ”Ring polisen!”

Jag var just då väldigt glad att detta hände just mig som kan försvara mig (12 år med jiujitsu gör mig mest rädd för mörker och inbillade monster). Inget kommer hindra mig från att springa men jag väljer ju inte motionsspår så ofta. Och det finns en anledning till det.

Polisen tror sig kunna få tag på förövaren men vad hjälper det? Skadan är redan skedd. Tjejens familj och vänner har förlorat henne även om förövaren åker dit. Och massa tjejer kommer vara rädda för att springa ensamma och därmed låta bli. Vad är det för monster som tror sig har rätt att begränsa andra människors liv???

Ilskan och sorgen över detta fruktansvärda genomsyrar alla mina löprundor just nu. Jag vägrar vara rädd och kommer fortsätta springa ensam. Ingen ska få begränsa mig i min löpning. Min uppmaning till alla er tjejer som gillar att springa – Ge er ut i skogen tillsammans. Spring överallt! Syns! Skratta och stoja och visa att ingen ska få begränsa våra liv. Vi ska inte behöva springa på löpbandet bara för att en person tror sig ha rätt att begränsa våra liv. Jag tänker springa mer än någonsin, i skogen, på spåren och på gatorna. I dagsljus och mörker – när JAG vill. Ingen galning ska få begränsa min löpning.

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: