Hoppa till innehåll

Nervositet

april 4, 2016

Igår kom det ett mail, ett enkelt litet mail med ett tävlings-pm. Första raden i mailet löd ”Varmt välkommen till TEC 2016, med mindre än två veckor kvar börjar det verkligen närma sig!”. Jag blev skakis och fick ont o magen och hjärtklappning. Plötsligt kändes det som att jag inte tränat något alls. Inte något alls. Jag vet ju att jag har tränat mycket, varit frisk och skadefri, fått till massa bra pass, förberett både min kropp och mitt sinne för att springa väldigt långt, gjort iordning min utrustning och tränat magen på att ta emot energi under tiden jag springer.

upladdning tec 2upladdning tec 11

Nu kan jag ju knappt göra något åt formen alls, jag ska bara springa lite för att inte börja tro att jag inte kan springa. Precis före min första Ironman blev jag väldigt förkyld och tränade ytterst lite de sista två veckorna, promenerade och tränade lite styrka men låg mest i soffan och snörvlade. Cyklade ingenting och ett par dagar innan tävlingen hade jag känslan att jag inte kan cykla alls. Att jag inte ens skulle kunna hålla balansen på cykeln – jag har tappat förmågan att cykla helt och hållet. Fast jag dessförinnan hade cyklat flera hundra mil på min tempohoj.

Den känslan har jag nu också. Har varit lite försiktig med löpningen den senaste veckan då jag fick ont i halsen. Mitt allmäntillstånd är bra men halsen känns som om jag varit på konsert med favoritbandet och skrikit mig hes. Men jag har inga minnen av att jag varit på någon sådan konsert.

Och häromdagen sprang jag med kidsen, lekte kull i trädgården och jagade Benjamin. Sprang 25 meter och höll på att dö. Försökte föreställa mig att springa 159 975 meter till. Höll på att dö lite till. Shit det är långt! Och nu när jag inte sprungit så mycket så får jag ont lite överallt – ryggen värker, knät strular, foten gör ont, höften känns stel. Jag vet ju att det brukar vara så här. Precis innan tävlingar som är viktiga får jag alla möjliga konstiga smärtor och skadekänningar – de brukar vara borta när startskottet går.

Tydligen upplever 90% av alla tävlande sådana smärtor. I höstas var jag på ett jobb på Bornholm, plåtade surfing, andra vattensporter och löpning. Bodde på en surffarm som drivs av en psykolog, en idrottspsykolog. En kväll där hade vi ett av de mest intressanta samtal jag någonsin haft. Om psykologi. Om drivkraft, utmaningar, galenskap. Vi har en massa automatiserade beteenden. I många givna situationer gör vi på ett visst sätt utan att tänka – vi går på autopilot. Inte konstigt alls. Men när vi blir stressade kopplas autopiloten ur. Då kan vi uppleva och förnimma detaljer som vi aldrig skulle upptäcka om autopiloten var påkopplad.

Jag börjar genast tänka på mina inbillade inför-tävling-smärtor. Att det kan vara så att när jag blir superstressad och nervös inför en tävling upplever jag smärtor där jag egentligen har begynnande skador. De kanske inte alls är inbillade – de kan ju vara på riktigt men i vanliga fall, i vardagen, har vi inte tid att känna dem.

Men denna gång känner jag efter riktigt noga och jag har ju inte ont-ont någonstans. Jag är skitnervös! Men smärtorna jag känner är inte alls så som de brukar vara. Det brukar göra ont på riktigt, inte bara vara lite obehagligt. Det gör att jag får tillit. Just nu vet jag inte hur det ska gå till mer än jag ska sätta den ena foten framför den andra och upprepa rörelsen. I vad som känns som en evighet… Men det kan gå! Jag är frisk och skadefri. Och i mitt livs bästa form.

Igår var jag och sprang på TEC-banan igen, ett varv långsamt och med gång i alla uppförsbackar, precis så som jag föreställer mig att jag ska göra på tävlingen. Varvade på precis den tid jag tänkt. Och då var jag knappt ens andfådd en enda gång. Och jag hade inte ont någonstans. Jag föreställer mig att de första varven kommer gå lite fortare och de senare lite långsammare. Och när mörkret fallit kommer det gå ännu lite långsammare. Men det kommer gå!

Kom ihåg att tävla om ett par sprillans nya fina Salomon-skor här.

 

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: