Hoppa till innehåll

Vikten av att hålla vikten

maj 9, 2016

Jag fick just höra att jag ser tjock och plufsig ut. Av en person som inte känner mig särskilt väl och sedan ganska kort tid. Den här personen vet inte hur känsligt det är för mig. När jag var i tonåren hade jag ätstörningar och åt nästan ingenting. När jag började träna för min andra Ironman, den som skulle ta mig till Ironman-VM på Hawaii, började jag försöka gå ner i vikt för att kunna springa fortare. Räknade och kalkylerade kallt med att om jag går ner 7 kilo kan jag kapa 15 minuter på maraton utan att försöka hårdare. Och gudarna ska veta att jag försökte. Både springa fortare och gå ner i vikt. Gick ner ett par tre kilo.Salomon 13

Med följden att jag fick ont överallt, var på dåligt humör och blev skadad. Satte inte precis då skadorna eller mitt dåliga humör i samband med att jag inte åt som jag borde eller brukar. Men en dag lyssnade jag på ett väldigt inspirerande avsnitt av Maratonpodden, det med bergsdrottningen Emelie Forsberg. Hon är en av världens absoluta topplöpare. Efter att hon gått i mål som tvåa i ett av världens tuffaste ultralopp, Diagonale des Fous, var det en kille som kallade henne fet. I intervjun framgår det väldigt tydligt att hon har ett väldigt sunt förhållande till sin kropp och till mat, hon förstår hur viktigt det är att äta bra mat för att kunna prestera.

Då la jag alla tankar på viktminskning åt sidan, började äta normalt, läkte min skador och slutade minska i vikt. Faktum är att under de tre år jag tränat hårt och verkligen ökat min träningsdos med flera hundra procent har jag inte gått ner i vikt alls, inte ett gram. Jag gillar mat och jag har redan försökt kontrollera världen genom att inte äta – jag blev inte lyckligare av det. Något som jag däremot blir väldigt lycklig av är att kunna träna som jag gör.

Förra veckan hade jag den stora förmånen att få träffa Emelie Forsberg för en intervju. Jag förväntade mig ett kraftpaket, en stor tjej med stora muskler. Vad fel jag hade – in kommer en späd liten tjej som pratar eftertänksamt och lågmält. Men de där tunna benen är typ snabbast i världen på att springa i bergen. Att någon kallar henne fet visar tydligt hur snedvriden denna värld är. Emelie F 1a

Ett år innan jag kvalade till Ironman Hawaii själv var jag där för att skriva ett reportage om tävlingen. Vilka atleter! Alla som skulle tävla var tunna smala människor med tydliga muskler. Då tänkte jag att om ett år ska jag stå på startlinjen och se ut som dem. Tunn men ändå muskulös och vältränad.

Ett år senare stod jag på startlinjen. Såg ut precis som jag gjort hela mitt liv. Inte ett dugg tunnare, inte ett dugg mer muskulös. Kanske med ett starkare hjärta och mer muskler men som inte alls var så tydliga och väldefinierade som jag tänkt.

Men när jag står där och tittar mig omkring blir jag stolt och glad över min kropp. Den må inte se mycket ut för välden men vad den ändå levererar! Om pannben synts hade jag nog sett ut som en superatlet, men några tydliga muskler syns inte på många ställen på min kropp. Och missförstå mig inte nu. Jag ser inte tjock och plufsig ut. Men jag ser ut som en vanlig människa. Jag är inte trådsmal, jag är inte tjock. Jag har inte rutor på magen eller stora lårmuskler. Men tester på Aktivitus visar att jag har fantastiskt bra syreupptagningsförmåga, jag har en vilopuls på 40 slag och en läkare sa för ett par år sedan att mitt hjärta är starkt som på en elitidrottare. Hur han nu mätte det..?

Att kalla någon tjock, spinkig, kort, plufsig, fet, lång eller vad det nu kan vara är inte någon man per automatik har rätt till. Vi har inte en aning om vad som är känsligt för andra människor. Styrkan sitter inte alltid i synliga muskler. Mitt pannben syns inte (Jo kanske ibland i mina ögon som svartnar av fokus.) Rutor på magen gör mig inte till en snabbare löpare så varför ska jag ens försöka skaffa det? Och killen som kallade Emelie tjock kan ju inte ha sett henne fullkomligt forsa nerför ett berg och slå konkurrenterna med hästlängder.

Jag älskar min kropp! Den levererar trots att den inte ser ut som en superatlet. Det är insidan som räknas även i idrottssammanhang- uppenbarligen;)Med Jonas 3

18 kommentarer
  1. Superbra skrivit!

  2. Var skulle du vara tjock?? Det är säkert svårt att låta sådana kommentarer gå förbi men du vet ju vad du har inom dig ( allt från vilopulsen till det starka hjärtat ) Lycka till vidare i livet

  3. Du är jättefin! Jag förstår precis vad du säger. Jag själv borde lära mig att acceptera min kropp. Jag försöker ALLTID gå ner i vikt och prestera på min träning. Så svårt!
    Vi vet att en lättare kropp springer bättre och jag vill alltid bli lättare. Men det är svårt att lyckas!
    Tack för att du delar med dig! Ska fundera om och kanske bara köra!
    Pannbenet kanske väger för mycket? 🙂
    Kram

    • Och Coyntha – lyssna på Emelie på maratonpodden, länk i inlägget. Hon säger så många kloka saker:) Lycka till du också!!! Kram

      • Jag har lyssnat på henne! Men hon och du är smala. Jag vill bara bli av 3-4 kilo till…. Man vill inte bära dem i ett berg eller hur? f*n så svårt… att hitta en balans! kram

  4. Det är ju en så himla svår fråga som bara var och en kan ta hand om själv. Emelie är jätteliten och smal, men hon sa att hon inte är det jämfört med många andra löpare. Det kommer ju alltid finnas någon som är smalare, snabbare, smartare, snyggare osv men vi måste sluta jämföra oss hela tiden. Ingen kan sätta sig till doms över dig eller bestämma om du behöver gå ner i vikt – bara du själv. Om du själv vill kanske du ska försöka men gör det inte för att springa fortare! Hoppas du når dina mål och att vi ses på någon löpning framöver:) Kram

  5. Camilla permalink

    Så sant och så superbra skrivet! Föreläsningsturné?!😉

    • Tack Camilla! Åh skulle gärna sprida detta budskap mer på föreläsningar, höll några för ett par år sedan om min Ironmansatsning men det stannade där…! Några förslag på var/när/hur?

  6. pernillabredolt permalink

    Väl rutet! Kan inte bara alla och jag menar ALLA strunta i att kommentera någon annans kropp. Jag tror 99% av jordens befolkning är väl medvetna själva om hur de ser ut en kommentar om kroppen är absolut oväsentligt.

  7. Mikael Zetterberg permalink

    Härligt att du hittat det som passar dig bäst och inte vad andra tycker/anser. Varje människa har olika DNA och olika kroppstyp. Jag tycker det handlar om att göra det bästa av sina förutsättningar. Är väldigt imponerad det du skrivit och gjort.
    Fortsätt så ….

    • Hej Mikael! Fast det är svårt att inte bry sig alls om vad andra tycker. Det är klart jag bryr mig och blir gladare när någon säger att jag ser bra ut… Men man kanske inte ska låta det påverka ens självbild. Tack!!

  8. BarefootSweden permalink

    Du har bevisat att du är grym oavsett vad du väger, och jag instämmer med föregående talare, vem säger något sådant?

  9. Åh vad jag älskar detta blogg inlägg!
    Går ofta höra att jag är en fet löpare

    • Men vad är en fet löpare??? Vi säger ju inte smal löpare, lång löpare, normalviktig löpare, rödhårig löpare osv? Och jag är helt säker på att du inte är fet…!

  10. Som svensk skall man väl ursäkta den som sa så åt dig/er. Hen har väl eller haft det väldigt jobbigt och har lagt till sig ett sätt att förminska andra för att själv känna sig bättre.
    Men icke dess då mindre,
    Vilken socialt inkompetent jubelidiot som säger sådana saker till dig.

    Btw bra kutat på blåfrusen.
    /Jimmie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: