Hoppa till innehåll

Att cykla rakt in i väggen

juli 24, 2016

Min lilla son Benjamin, 6 år, gillar att springa. Ibland går det lite för fort och han springer rakt in i väggen. Då kommer han gråtande till mig ”Mamma, jag sprang rakt in i väggen!”. Jag tröstar.

Lördag morgon sticker jag ut på en heldagstur på cykeln med Jeanette. Hennes man Jörgen har lovat att möta upp på lite olika ställen o och framförallt fika på Drömkåken. Solen skiner och benen känns helt ok fast det bara gått en vecka sedan jag sprang väldigt långt i fjällen. Jag drar på. Jeanette är lite långsammare så vi har bestämt att jag vänder vid Angarns Kyrka och möter upp henne. Sen väljer vi en ny plats och så håller vi på så. 2 mil i stöten och loopa lite. Känner mig stark och pigg. 12-14 mil ska vi få ihop idag och det behövs. 4 veckor kvar till Kalmar. cykla rakt in i väggen 8cykla rakt in i väggen 3

Vinden ligger mot oss, inte så hårt men tillräckligt för att det ska kännas. Men jag känner mig stark och oövervinnerlig. Med tanke på att jag borde vara trött efter förra veckans långa löptur blir jag glad om jag klarar att cykla hela turen idag, hastigheten är mindre intressant. Kör på hårt och cyklar till och med om en kille. Han kommer ikapp när jag väntar in Jeanette och vi står och pratar en stund. Skönt att vila lite.

Tredje sträckan inför nästa loop är 4 mil lång och en evighetslång raksträcka norrut. Jag ska stanna efter två mil och vila lite tänker jag. Då kan jag köra lite hårdare. Blanda intervaller med distans. Motvind och svagt motlut. Tungt! Äter en banan och surplar vatten. Två mil. Stannar till och vilar snabbt. Börjar cykla igen men börjar må illa. På samma sätt som jag gjorde på SAU. Kräks utan att sluta trampa, mitt pannben är väldigt tjockt! Letar efter en bussficka att stanna på. Måste bara sätta mig ner lite. Eller lägga mig ner. Jag hör hur bilarna saktar ner men jag orkar inte bry mig. Jag må se död ut men jag måste vila lite. Bara ligga och blunda. Huvudet snurrar. Flugorna surrar runt mig. Magen gör ont.

Jeanette syns inte till så efter några minuter ger jag mig iväg igen. Men illamående väller över mig igen och jag måste stanna igen. Tänker att Jörgen kommer ju snart med bilen, jag kan inte cykla mer… Det här var dumt. Jag är ju inte återhämtad efter SAU.

Jeanette kommer, ringer Jörgen men vi bestämmer att vi cyklar fram till Almunge där vi kan hitta ett bra ställe att vänta på. Gräsmattan vid klocktornet ser lockande ut. Jag ligger där och sover i en timma innan Jörgen kommer. Vaknar och kräks. Somnar om igen. Vilken misär! Jag skulle ju bara cykla lite…!

Jeanette är redan på Drömkåken när vi fått upp cykeln på taket. Vi möter upp henne där och fikar. Illamåendet har lagt sig och huvudet slutat snurra. Macka och coca-cola. J&J´s dotter Filippa, 19, älskar min cykel. Jag säger att hon får den billigt idag. Jag vill inte cykla mer och överväger på allvar att strunta i Kalmar. 4 veckor är väldigt kort tid och jag har kanske cyklat för lite. cykla rakt in i väggen 10

Men så kommer tävlingsdjävulen tillbaka och hetsar mig. Jag är ju inte trött i benen, kanske kan jag cykla de 5 mil som är kvar hem. Då skulle det ju ändå bli en bra runda. Jörgen säger att han bara tar ner cykeln om jag lovar att ligga bakom Jeanette hela vägen. Jag lovar!cykla rakt in i väggen 2

Vi ger oss iväg och jag njuter av att cykla lite långsammare. Jeanette är en av de starkaste människor jag känner men pga hälsoskäl får hon inte gå upp i puls och då blir cyklingen genast lite långsammare. Lågintensivt och länge! Hon ska också göra Kalmar och cyklar nästan hela distansen denna dag. Jag skippar 35 km mitt i. Ligger bredvid en klockstapel och kräks istället…!

I Jeanettes tempo blir cyklingen hem behaglig och jag håller illamående och yrsel borta. Jag ligger bakom hela vägen utom i långa uppförsbackar. Det är skönt och jag vet ju att det är bra för mig att bara sitta på cykeln lääänge. Min största oro inför Kalmar är ju inte att vara igång många timmar, det har jag gjort så många gånger nu att jag vet att jag kan. Min största oro är cyklingen. 18 mil är långt och de sista 4-5 milen är förfärligt långa, ohanterbart långa. Då är jag trött på att cykla, trött på att sitta på sadeln, trött på att ligga i bågen, trött på gel, trött på ALLT!!! Genom att träna långpass cykling nu kan jag minimera distansen som blir ohanterbart trist och jobbig. Det behöver inte gå fort!cykla rakt in i väggen 8cykla rakt in i väggen 9cykla rakt in i väggen 7

När vi kör in på J&J´s gård väntar Jörgen med löparskorna. Jag skulle ju inte springa men Jeanette får order att ta ett varv runt kvarteret. Jag lånar ett par skor och vi lufsar 2 km. Det funkar. cykla rakt in i väggen 1

Sen väntar kall cider och chips. Tack Jörgen och Jeanette! För att ni tröstar när jag cyklar rakt in i väggen och möjliggör min färd rakt igenom den istället! Nu känns Kalmar möjligt!

cykla rakt in i väggen 6När jag kommer hem kommer barnen springande och säger att jag ska titta på mitt skrivbord där de lagt en present. Underbara barnen – utan er skulle detta vara så mycket tråkigarecykla rakt in i väggen 5

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: