Hoppa till innehåll

Att bli löpare på riktigt

oktober 26, 2016

När alla andra ligger däckade i höstförkylningar och vinterkräksjukan brukar jag alltid klara mig undan. Inte i år. Efter mina ultraintervaller för nästan två veckor sedan har jag varit helt nere för räkning i en förkylning from hell. Hostar och snörvlar och får puls av att resa mig från soffan. Benen längtar ut, löpskorna står uppradade vid dörren och försöker locka ut mig i lera och regn, nya vinterlöpjackan som jag inte ens hunnit prova ännu då hösten varit ”för fin” pockar på min uppmärksamhet varje gång jag går förbi hallen. Men bara den lilla promenaden till skolan med Benjamin gör mig helt slut så jag funderar inte ens på det.haglofs-gram-cromp-skaljackaskor-salomon-lopning-ultra

Förra året och inte minst för två år sedan fick jag panik av förkylningar och därav utebliven träning. Om jag inte tränar tappar jag ALLT och kommer inte kunna springa ALLS, tänkte jag! Musklerna förtvinar i filtens mjukhet och benen glömmer totalt bort hur man springer. Ett missat pass kändes ok men om jag missade flera dagars löpning på grund av en förkylning planerade jag för att ta igen det med råge när jag väl hostat ut den sista baskilusken. Och jag hade bråttom att hosta ut dem och komma igång, började nog alltid lite för tidigt!

Idag hade jag tänkt försöka komma igång igen efter att inte sprungit en meter på nästan två veckor. Men jag vaknar med huvudvärk och snorig näsa. Förkylningen som var på väg att ge upp sitt grepp om min kropp kom tillbaka. Beslutet är lätt – jag vilar en dag till. Jag ska ju springa hela mitt liv – då kan jag vänta en dag till. Och jag känner bara tillit till min kropp – när jag väl är igång igen kommer benen vara så springsugna och pigga att jag kommer flyga fram. Var i mitt livs bästa form när jag blev förkyld och inte går det tappa allt det på ett par veckor. Kanske är det till och med bra med en oplanerad vila. Kroppen får massa återhämtning och suget efter att springa växer enormt. uppladdning 6

Förut har jag hela tiden tränat inför en tävling. Den stora skillnaden är att jag nu gjort väldigt många tävlingar och det har gått väldigt bra på de flesta. Min självbild har förändrats av det, från att med stora skälvan nåla fast nummerlappar medan jag undrar om jag verkligen kommer ta mig i mål till att jag nu knappt känner mig nervös utan mest ser fram emot att få en hel dag att springa väldigt långt. Lite pirrigt är det alltid men förut var jag inte pratbar flera dagar innan tävlingar. Det känns som att jag blivit en löpare på riktigt! Löpningen har blivit en väldigt stor del av min personlighet och mitt liv.Salomon 17

Jag har några lopp kvar att springa i år. Nästa helg Kullamannen Ultra. Bara en kul grej som jag råkade anmäla mig till när jag var lite sugen på en tävling. Hörde just att det är en väldigt tuff bana…! För ett par år sedan hade 65k givit mig stora skälvan, nu känns det som en nummerlappsträning. Inte så att det kommer bli enkelt men ibland är det jobbigt att träna;) 6 mil kuperad stig (3000 höjdmeter) känns som ett bra komma-igång-pass;)  Banprofilen ser ut som en upp-och-ner-vänd glasstrut – det här blir perfekt träning inför vad som komma skall – Triple Arctic Ultra Lofoten🙂

 

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: